Livet är tyvärr lite orättvist …

I helgen var vi i Göteborg på familjeangelägenhet. På hemvägen började äldsta dottern plugga till sitt prov om Stormaktstiden. Jag erbjöd mig att förhöra henne och hon gav mig cirka 40 instuderingsfrågor. Som saknade facit. Jag är ju nu hyfsat historieintresserad men har inte världens bästa koll på detaljer från alla hör av historien så jag tog texterna och hittade på egna frågor utifrån dem. (Jag är ju inte bara mamma, utan också en pedagogiskt väl förankrad lärare). Barnet frågade fort ”Läser du ens frågorna mamma? Du måste läsa frågorna!” men jag tänkte att det är kanske bättre att jag ställer egna frågor som jag hittar svaren till, så att jag vet om hon säger rätt eller inte. Vi enades om att det var okej och förhöret fortsatte.

Vi talade om vilka som styrde Sverige under Stormaktstiden (Gustav II Adolf, Axel Oxenstierna, Drottning Kristina, Karl den X, den XI och den XII). Vi talade om vilka länder vi krigade mot. Polen, var ligger det nu igen? Mamman googlade fram en karta och pekade ut, klart man måste veta var länderna man läser om ligger. Vi pratade om vad man krigade om, hur krigen påverkade Sverige, vilka varor man handlade med och olika kolonier Sverige lyckades ordna till sig ett kort tag och så vidare och så vidare.

Jag tänkte, som jag alltid gör när jag hjälper något av mina barn med skolarbete, att det är ändå tur för henne att hon har mig. Att hon har den här möjligheten, att få hjälp att lära. Efter en stund tröttnade hon och vi slutade förhöra. Så stannade vi till för att uträtta behov och det råkade vara vid Braehus. Ni vet den vackra ruinen vid Vättern, i närheten av Jönköping. Det var en strålande hösteftermiddag och vi bestämde oss för att gå till ruinen och kika, vi gör det ibland.

Då jag stod och läste på infoskylten insåg jag att Braehus minsann byggdes under Stormaktstiden. Av riksdrotsen Per Brahe. Direkt kunde vi koppla ihop saker vi just hade läst om i hennes pluggpapper och snart stod ungen och kollade i det forna slottet och fick Stormaktstiden rätt under nosen.
Innan vi for vidare köpte jag en tidning. Någon historietidning (jag var väl inspirerad av ämnet vi just hade avhandlat). Så jag bläddrade i tidningen och barnet hade övergått till att ta selfies med sin mobil. Och så minsann. Vad hittade jag i tidningen? Reportage om olika ämnen från Stormaktstiden. Om jag tvingade henne att läsa dem? Skulle inte använda ordet tvinga men ja, kanske.


I morse när jag vaknade hade jag fått en kommentar på det här gamla inlägget, det som blev starten till boken Läxfritt – för en likvärdig skola. Så här skrev personen:

Det är inte alls samma sak att läsa ett veckobrev som att få hem en kort läxa om man som förälder vill följa med i vad barnen gör i skolan. Jag tycker framför allt matteläxorna är väldigt bra och jag väljer själv att sitta med varje sekund för jag tycker det är kul att följ med i vad som händer. Då kan man se om ens barn har svårt att förstå något och behöver lägga lite extra tid på det. Det är sant att inte alla föräldrar hjälper sina barn och också sant att barn har olika förutsättningar, men jag tycker faktiskt inte att det är ett argument för att man ska strunta i läxorna. Jag har två barn som inte har några bekymmer i skolan, men ibland kan det finnas små kunskapsluckor som man kan hjälpa till med. Det är väldigt mycket jobbigare att göra det under helt läxfria perioder (vi har haft både och på skolan), eftersom man då inte i detalj vet vad de gör. Alla föräldrar kommer självklart inte att hjälpa barnen med läxorna och det är orättvist, men så är ju tyvärr hela livet.

 

Ja. Så är det. Det är väl fantastiskt fint att vi som föräldrar ibland kan hitta saker vi tycker är roligt att hjälpa våra barn med, matteläxor för en del, historieprov för andra. Och det är också underbart om man som förälder har kompetensen att se var ens barn brister och kan hjälpa barnet med det.

Men att rycka på axlarna åt de som aldrig, aldrig, aldrig får den här hjälpen?  Läxproblematiken är oerhört mer komplex än att vi kan sitta och säga att vi faktiskt inte TYCKER  att det är ett argument för att man ska strunta i läxorna.

Jag vill påminna om att:

  • Skolor som kör läxfritt faktiskt har höjt sina resultat.
  • Föräldrars utbildningsnivå är en oerhört viktigt faktor för elevers resultat i skolan.
  • Alla elever i Sverige har enligt lag rätt till en likvärdig utbildning. Var man än bor och oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden ska utbildningen ha en hög kvalitet. Utbildningen ska också kompensera för ogynnsamma hemförhållanden och andra olikartade förhållanden.

 

Så. Att säga att livet är lite orättvist duger helt enkelt inte. Att i stället fundera på HUR vi får med oss så många elever som det bara är möjligt, det är vår förbannade skyldighet. Det står i skollagen.

 

framsidan-lc3a4xfritt-2-juli

 

 

Annonser

Om Pernilla

Pernilla Alm är lärare och författare. Pernilla debuterade 2012 med relationsromanen "Alltid du" och utkom i augusti 2014 med debattboken "Läxfritt - för en likvärdig skola."
Det här inlägget postades i Föräldrar, Läxfri skola, Läxfritt för en likvärdig skola och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s