Förbud, förbjud!

Jag är lite sen på bollen. Jag har giltiga skäl men inser nu att jag inte kan hålla mig för det här är så dumt.

I ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 4 februari vill Liberalerna förbjuda mobiler i skolorna. Jan Björklund är en av de som har skrivit debattinlägget. Det är roligt att han gör det, för Björkis var den som drev igenom att vi i skolan får beslagta telefoner eller annat som stör i skolan. För hör och häpna, vi får redan ta bort telefoner från vår undervisning om vi vill. Se citat ur debattartikeln:

Under alliansens regeringstid skärpte vi skollagen 2007 och gjorde det möjligt för lärare att beslagta störande föremål som mobiltelefoner. /Liberalerna i DN 4 februari 2018.

Men nu vill de gå längre. En lag med ett förbud. Det väcker i mig, som lärare och framtida skolledare, frågor om straffansvar.

Ett exempel: Underårig elev tar med mobil till skolan trots att det är förbjudet. Vem ska straffas? Eleven är under 15, det vill säga är inte straffmyndig. Den kan således inte dömas till böter eller vad påföljden för att ta med sig mobil till skolan nu skulle tänkas bli. Är det vårdnadshavaren som ska ta ansvar för att en tonåring inte smyger med en mobil? Är det läraren? Är det rektorn? (Efter min senaste läsning av boken Juridik för skolledare gissar jag på rektorn. Det finns ganska mycket på rektors ansvarslista redan så en sak till gör väl inget. Då måste skolledare fundera på hur de ska se till att mobiler inte tas med eller in i skolan? Metalldetektor vid entrén? Kroppsvisitering? Hur lösa förvaring av mobiler som ändå är med till skolan? Vem ansvarar för att mobiler inte försvinner under dagen?

Liberalerna hänvisar till enkäter och undersökningar:

En undersökning som Novus har genomfört visar att majoriteten elever som går på mobilfria skolor tycker att mobilförbudet är bra. En undersökning som Enkätfabriken har genomfört för Telenor visar att 77 procent av lärarna anser att en mobilfri skola är bra och att det främsta argumentet är att det har en positiv inverkan på arbetsron i klassrummet. Sveriges mest populära skola, Internationella engelska skolan med mer än 150.000 barn i kö, är mobilfri. Skolan har gjort sig känd för sitt arbete med ordning och studiero för sina elever. /Liberalerna i DN 4 februari 2018.

 

Jag säger inte att mobiler i skolan inte stör. Det kan de absolut göra. Men vi behöver ingen lag mot dem för det. Vi får redan ta bort dem när de stör. Och livet i ett klassrum är störande ganska ofta faktiskt. Det förekommer småprat. (Förbjud!) Ibland hörs det ljud utanför klassrummet som får folk att vilja titta ut genom fönstret eller öppna dörren till korridoren. (Förbjud!) Ibland blir man störd av att ens kompis går upp och vässar pennan. (Förbjud!)

När vi ändå håller på och förbjuder så vill jag förbjuda saker som är ett större hot mot svenska skolor än mobiltelefoner:

 

Skollagen kräver att elever ska undervisas av legitimerade lärare som är behöriga i det ämne de undervisar i. Men det går att göra undantag och anställa obehöriga lärare högst ett år i taget.

– Eftersom det finns möjlighet att göra undantag så finns det ingen tydlig gräns för hur låg andel behöriga lärare det får finnas på en skola, säger Helén Ängmo.

/Dagens Samhälle 8 november 2017.

Obehöriga, olegitimerade personer undervisar vår framtid. Lärarbristen leder också till att det är lärarens marknad, vi som är behöriga och legitimerade kan välja och vraka mellan jobben. Det betyder att många av oss flyttar på oss ofta. Det innebär i sin tur täta lärarbyten för eleverna. Som i värsta fall leder till att en behörig lärare slutar, och ersätts med en outbildad vikarie.

 

  • Förbjud mobbing. Enligt Friends drabbas 60 000 barn om året av mobbing. ta in den siffran. Om man tänker att en vanlig klass består av 25 elever så betyder det att 2 400 klasser i Sverige är mobbade. 60 000 barn. Förbjud det.

 

  • Förbjud dysfunktionella familjer och när vi ändå håller på, förbjud lågutbildade föräldrar. Läs mer hos Skolverket.

Forskarna är eniga om att elevsammansättningen har blivit mer homogen utifrån socioekonomisk bakgrund. Därmed har den positiva kamrateffekten i de utsatta miljöerna minskat. En direkt konsekvens av segregeringen är att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat. I dag har föräldrars utbildningsnivå större betydelse för barns skolresultat än tidigare. /Skolverket.

 

 

Det här med lagar som förbjuder saker vi inte vill ha är ju genialiskt. Varför har ingen tänkt på det tidgare? Chop chop. Sätt igång att lagstadga nu så vi får ordning och reda i skolan. För det är ju det vi alla vill ha väl? En likvärdig skola med ordning och reda där alla lär sig så mycket som möjligt?

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Rätt ska vara rätt

Läraren Björn Eriksson är arg på alla föräldrar. Han är arg på hemmens attityd och anser att föräldrar och idrottsföreningar inte stöttar hans arbete som lärare.

Han får vara hur arg han vill och tycker är nyttigt. Men när Björn Eriksson sätter sig vid tangentbordet för att skriva en debattartikel tycker i alla fall jag att det minsta man kan begära att det han skriver är korrekt.

Citat:

”Era barn kommer i de flesta fall inte tycka att läxor eller att plugga är roligt. Det tyckte förmodligen inte du och det tyckte inte heller jag. Men när ditt barn skjuter upp läxan eller studerandet inför provet eller helt sonika väljer att hoppa över detta är det inte för att läraren vid utlämnandet kompletterade med orden, ”Kära elever. Gör bara denna läxa om ni har lust. För jag som lärare har inte lagt ner någon tid på att utforma den, förankra den i kursplaner och kunskapskrav. Jag har inte heller något syfte med läxan och ni kommer inte få ut något av att vare sig göra den eller av genomgången av läxan nästa vecka”.

Nej, för en läxa och ett prov är i de flesta fall obligatoriska. Om inte annat meddelas. Vi som lärare har till uppgift att skapa en meningsfull och välförankrad undervisning. De flesta lärare gör också allt de kan för att eleverna ska uppleva undervisningen rolig och spännande. Detta är dock inte ett krav från Skolverket utan något som de flesta av oss lärare upplever som självklart. Tilläggas bör att det inte alltid fungerar. 

Men du som vuxen till ett barn i min klass har också en uppgift. Det är att poängtera att skolan är viktig och leder någonvart.”

 

Nej. Läxor är inte obligatoriska. Var i styrdokumenten hittar du, Björn Eriksson, att läxor är obligatoriska?Skolverket skriver:

”Det finns inga lagar eller regler som gäller läxor. En del skolor har läxor och andra inte. Oavsett vilket ska skolan se till att eleverna når kunskapskraven, att undervisningen är likvärdig och att varje elev utvecklas så långt som möjligt.

Eftersom det inte finns något skrivet i skollagen eller andra regler kan skolorna välja att ge läxor, men det är inte obligatoriskt. I avsaknad av reglering runt användningen av läxor är det upp till lärare och rektorer att utifrån sina respektive uppdrag avgöra om och i sådana fall hur de vill arbeta med läxor som en del av den pedagogiska verksamheten.  Läxor kan inte ersätta den lärarledda undervisning som eleven har rätt till.”

 

Nej. Föräldrar har inte till uppgift att poängtera att skolan är viktig och leder någonvart. Det är önskvärt att föräldrar har den attityden till skolan, det håller jag absolut med om. Men faktum är att det enda som står i skollagen om föräldrars ansvar är att föräldrarna ska se till att barnet kommer till skolan pga barnets skolplikt.

 

Vårdnadshavares ansvar

20 § Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn ska se till att barnet fullgör sin skolplikt.

 

Det finns också en lite tvingande formulering kring utvecklingssamtal:

Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan

12 § Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och
elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur
elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan
stödjas samt om vilka insatser som behövs för att eleven ska
nå kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt
inom ramen för läroplanen. Informationen vid
utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av
elevens utveckling i förhållande till läroplanen och
kunskapskraven i de ämnen som eleven får undervisning i.

 

Detta är det enda ansvar föräldrar har. (Rätta mig gärna med hänvisning till källa om jag har fel). Vi får tycka hur mycket vi vill om vad föräldrar borde göra, men föräldrars ansvar slutar enligt lag där. Få barnet till skolan och dyka upp en gång per termin på ett utvecklingssamtal.

I läroplanen står det visserligen att arbetet för skolans utveckling måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället. (Lgr 11 sid 11). Det står dock inte att hemmen och det omgivande samhället ska eller måste. Faktum är att det i läroplanen står ”Alla som arbetar i skolan ska”, ”Läraren ska”. Det står det på sida upp och sida ner.

 

Till sist. I läroplanen för grundskolan står:

”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”

Det är vårt uppdrag som lärare. Att anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och behov.  Oavsett om eleverna har föräldrar som stöttar eller av olika anledningar inte kan. Det är inte ett enkelt jobb det här, vi är inte så många som verkligen klarar av det.

Jag skulle nu kunna gå på om hur inre motivation påverkar inlärning, att det är vetenskapligt belagt att läxor har låg eller ingen effekt på inlärning upp till årskurs 5, men börjar ge effekt hos äldre, redan studiemotiverade ungdomar. Jag kunde också skriva flera stycken om vikten av träning för att må bra, hur stressen över hemuppgifter enligt SCB påverkar 89 000 10-12 åringar i Sverige negativt men jag har redan skrivit om allt detta i en bok. Och i en massa andra debattartiklar. Jag tar istället ut mina barn på en skogspromenad så att vi får andas och är redo för en ny hård arbetsvecka.

 

framsidan-lc3a4xfritt-2-juli

 

 

Publicerat i Föräldrar, Läxfri skola, Läxfritt för en likvärdig skola, Läxläsning, Skolfrågor | Märkt , , , , , | 1 kommentar

När en läxfri lärare får en läxa (ni kan inte tro vad som hände sedan)

Jag har tillbringat några dagar på fortbildning i England. Vi har bl.a. diskuterat litteratur – som jag älskar. Vår duktiga, engagerade och otroligt fina lärare M gav oss igår ”a bit of homework”. 
Vilket jag noga skrev ner. En av texterna vi skulle jämföra var ur The Great Gatsby, en roman jag älskar och har läst flera gånger. 

16:30 slutade vi. Dagen hade börjat 8:30, lååång skoldag för en lärare som inte är bra på att sitta still. 

19:30 skulle vi mötas för middag. 

17:00 var jag i stan och letade allergidroppar för att få ordning på kliande ögon. Tittade lite i några affärer. 

18:30 var jag på hotellet. La mig på min säng. Ringde hem. Såg på nyheter. 
Sedan gick vi ut och åt. Ett gäng på åtta lärare från olika skolor – vi hade massor att prata om. Fortbildning at its best och vips hade kvällen gått och jag låg och sov. 
Så blev det morgon och jag var tillbaka i skolbänken. Just som jag satt mig ner slog det mig. Läxan! 
Den underbara, snälla läraren tittade på oss och sa vänligt:

”Hands up those of you who did your homework.”
Genomsnäll lärare. Pernilla vuxen och på frivillig fortbildning. Trots detta kände jag mig dum, nästan så jag skämdes lite. För läraren hade förberett och hade en tanke med uppgiften. För även om jag inte är helt för läxor anser jag att om man får dem, så gör man dem. 

Nu kunde jag ändå delta i det vi skulle göra, men jag reflekterade över den där känslan jag fick. När jag inte hade gjort läxan. Hur det lite knöt sig i magen. Hur jag övervägde att räcka upp handen och låtsas ha gjort den. (Det strök jag dock direkt för min gymnasielärare i engelska blev vansinnig om man inte erkände att man inte hade gjort läxan, och han kom på en under lektionen). 
Det är bra för lärare att vara elever ibland. Mycket bra.
Med vänliga hälsningar från Canterbury, England. 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Läxfritt på SETT den 27 april

På onsdag, den 27 april är jag med på SETT.

Se tjusigt youtubeklipp här.

Kl 13.30 i konferensrum E:9 blir det föreläsning / workshop om:  
Hur elever lär sig om de inte får läxor.
Hur föräldrar blir delaktiga i skolgången om det inte krävs att de sitter ner och läxhjälper.
Hur elever lär sig ta ansvar utan läxor.

Kl 16:00 föreläser jag i Nacka kommunala skolors monter L:41 på samma tema: Hur jobbar jag utan läxor?

Se även Nacka kommunala skolors digra program här.

Hoppas vi ses!

framsidan-lc3a4xfritt-2-juli

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Visste du att läxor inte är obligatoriska?

läxfrittobligatoriskt2.jpg

Bild | Posted on by | Lämna en kommentar

Utan läxor lär de sig inget

Läxförespråkare hävdar ofta att elever inte lär sig något om de inte har läxor.

Jag försöker varje gång jag hör det att inte bli förolämpad. Vad ska samhället med lärare till om elever bara behöver hemstudier för att lära sig? Då kan vi spara massor av pengar och låta ungarna sitta hemma. Inga lokaler, inga pedagoger. Fatta lyftet för Sveriges ekonomi! Elevhälsan kan fungera som ambulerande team och åka runt och fråga hur folk mår

Jag har just avslutat en lektion med sjuor i engelska. Det finns ingen i den klassen som inte jobbade under lektionen. (Projekt om engelskspråkiga världen). Jag garanterar, lovar och intygar att alla lärde sig en hel del idag. T.ex. lärde de sig hur engelskan kom till Australien och varför så många länder i världen är engelskspråkiga. De lärde sig ord som inhabitants, currency, major industries med mycket mera.

 

Läxförespråkare hävdar också att läxor tränar ansvar, något elever måste lära sig att ta. Då är lösningen läxor, för det gör ju elever ansvarsfulla per automatik. Verkar läxförespråkare tycka.

Mina elever samarbetade, diskuterade, sökte information och planerade sitt arbete för att klara deadline om några veckor. De delar dokument för att alla i gruppen ska ha allting, ifall någon blir sjuk.

kan man träna på ansvar utan läxor. Som bonus, när man ändå jobbar och lär sig saker. I skolan. Med en legitimerad och välutbildad pedagog.

 

Är du nyfiken på andra problematiska saker med läxor? Är du intresserad av vad forskningen säger, och inte bara av vad folk tycker? Vill du ha mer tips på hur man kan jobba utan läxor? Läs Läxfritt – för en likvärdig skola. På rea hos Adlibris just nu, endast 119 kronor.

 

img_1639-1

Publicerat i Läxfri skola, Läxfritt för en likvärdig skola, Läxläsning, Pernilla Alm, Skolfrågor | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Varför skrev jag en bok om läxor?

Jo, för den behövs. ”Alla” har åsikter, få har fakta. Ämnet läxor är komplext och kräver kunskap och erfarenhet från flera olika vinklar. Nedan publicerar jag förordet till boken, som just nu är på superrea hos Adlibris. 119 kronor, billigare än så här blir det nog inte.

img_1639-1

Förord till Läxfritt – för en likvärdig skola

Den 13 september 2013 skrev jag ett frustrerat blogginlägg på min hemsida  där jag som lärare och förälder tog ställning mot  läxor. Inlägget spreds på sociala medier som den där berömda löpelden och på bara några dagar hade inlägget lästs av över 130 000 personer. Jag medverkade i SVT Debatt, Lilla och vanliga Aktuellt, tidningen Metro och i lokal press. Gensvaret jag fick på inlägget var kort sagt enormt. Blogginlägget ledde till att ämnet togs upp till diskussion inte bara i min blogg och i media, utan också i sociala medier, på arbetsplatser, skolgårdar och i lärarrum. Det stod klart att läxor är ett ämne som verkligen berör. Oerhört många höll med mig om att vi bör kunna klara oss utan läxor, men flera ville också försvara företeelsen hemarbete. För mig blev det tydligt att läxor är ett komplext ämne där det finns många frågor att reda ut – och där föddes den här boken.

Jag är legitimerad lärare och undervisar i engelska och spanska på högstadiet. När jag var liten undrade jag bekymrat varför skolan var stängd på helgerna. Vid terminsstarter kastar jag mig över kurskatalogerna som skickas ut och skriver en önskelista över studiecirklar jag skulle vilja gå. Som föräldraledig läste jag flera universitetskurser på distans. När jag bestämde mig för att skriva en roman började jag med att anmäla mig till en skrivarkurs. Jag är alltså en sådan som tycker att utbildning är både viktigt, roligt, och en rättighet. Just därför funderar jag mycket på vad utbildning är och hur den bör se ut. Blogginlägget och debatten efteråt fick mig att mer konkret fundera över vad läxor egentligen innebär i vårt utbildningssystem. Som jag ser det finns det flera stora problem med läxor: de är orättvisa, det är svårt att hitta forskning som stödjer nyttan av dem, de stressar våra ungdomar till fysiska besvär och de är den vanligaste anledningen till konflikter i våra hem. Blogginlägget jag skrev genererade en stor mängd kommentarer och jag fick en inblick  i flera hushåll runt om i Sverige. Där finns många öden och läxorna fungerar sällan som det befästande av kunskaper som många anser att de ska göra. Det är däremot gott om frustration, stress, tårar och uppgivenhet.

Det här är ingen ny problematik. Med jämna mellanrum blossar debatten upp om huruvida läxor ska finnas eller inte, och det verkar vara svårt att få en samsyn. Sedan jag började som lärare 2002 har jag suttit i fler kepsdebatter än läxdebatter med mitt kollegium (i en kepsdebatt diskuterar man om elever ska få ha på sig keps eller inte under lektionerna). Frågan om läxor är ofta infekterad och både läxmotståndare och läxförespråkare tycker sig ha facit. Jag anser att det är dags att vi tar tag i frågan en gång för alla, och resonerar om läxor på ett sansat sätt.

Som lärare har jag själv gett läxor. Mest för att föräldrar förväntar sig dem. Om jag inte ger läxor anser inte heller eleverna att mina ämnen är lika viktiga som de ämnen vars lärare ger läxor. Men det har alltid känts fel och ju mer jag har funderat på det här med läxor och lärt mig om dem, desto mer övertygad har jag blivit om att de inte fyller rätt funktion. Jag har också under åren sett att mina elever får mycket goda resultat även utan läxor, varför jag numera vilar tryggt i övertygelsen om att läxfritt fungerar. Jag är dock inte på något sätt fanatisk. Ibland får mina elever i uppgift att läsa skönlitteratur utanför lektionstid, eller öva på en presentation de ska hålla. Ibland ber elever av olika anledningar om extrauppgifter, och då hjälper jag dem förstås med det.

I olika debatter och samtal som jag har hamnat i, har det stått klart att en del elever och föräldrar är rädda att läxfritt betyder att man inte alls får studera hemma, att man helt enkelt förbjuds att göra det. Men om en elev själv väljer att ta hem skolarbete för att den vill, är det en helt annan sak än att bli ålagd merarbete och uppgifter man inte riktigt förstår eller har möjlighet att utföra. Att en elev som gillar att plugga och har den inre motivationen sätter av några minuter eller timmar per vecka för att förkovra sig i det ämne hon eller han intresseras av eller vill bli ännu bättre i, skadar inte någon. Inte heller är det ett problem om en förälder fångar upp sitt barns intresse och bygger vidare på det med det som föräldern själv kan bidra med. Men att lärare ger ut läxor som av olika anledningar blir problematiska, istället för funktionella, är något som faktiskt kan skada ett stort antal elever, och det är något vi måste reflektera över och ta stor hänsyn till.

Skolans uppdrag är att elever ska nå målen – då måste vi också ge alla elever förutsättningarna att göra det. Om vi låter delar av utbildningen vara beroende av läxor uppfyller vi inte vårt uppdrag. Så fort vi förlitar oss på att eleven eller hemmet ska ansvara för ett visst område, blir det genast omöjligt för oss att säkerställa att alla kan tillgodogöra sig just den förmågan eller kunskapen. Alla hem och alla individer är olika, och vi vet inte hur väl rustade de är att klara av den uppgift som vi skickar med dem hem.

Jag anser att elever måste ta måste ta ansvar för sin egen inlärning, komma underfund med hur de bäst lär sig själva och ta reda på vilka olika tekniker det finns för studierna. De måste också nöta och repetera, fundera och reflektera. Ofta. Jag vet att jag inte är ensam om att anse det här; faktum är att i det fallet är de allra flesta överens, oavsett ståndpunkt i läxfrågan. Men vi måste fundera på hur vi får alla våra barn att lära sig detta. Och då ska det som sagt gälla alla våra barn och ungdomar. Inte 60, 70 eller 80 procent. Inte bara de som har stöd hemma. Inte bara de som inte har några speciella behov. Inte bara de som hinner allt i skolan och inte behöver jobba ikapp hemma med det de inte förstår. Alla.

Läxfritt för en likvärdig skola är en bok som vänder sig till dig som på något vis är involverad i barns skolvardag. Som förälder, lärare, skolledare, lärarstudent eller lärarutbildare. Den vänder sig även till dig som är elev. Syftet med boken är att väcka viktiga tankar, och förhoppningsvis ge inspiration till nya vägar. Ämnet läxor är komplext och kräver kunskap och erfarenhet från flera olika vinklar. Därför, och för att ge en bred bild av hur läxfritt arbete kan se ut, har jag valt att ta in många olika röster i boken. Lärare, föräldrar, elever, skolledare, forskare och andra specialister ges mycket utrymme. Min förhoppning är att bokens ton och upplägg ska göra deras röster och erfarenheter lätta att ta till sig.

Den amerikanska författaren Alfie Kohn skriver i sin bok The Homework Myth att läkaren och forskaren Joseph Mayer redan 1897 visade i en studie att stavningsläxor inte hade någon inverkan på om elever senare var duktiga på att stava eller inte. I skrivande stund är det 2014 och en av de vanligaste läxorna som lärare ger ut är fortfarande glosläxor, alltså inte alltför långt från 1800-talets stavningsläxor. Vi borde ha kommit längre. Det är dags att vi tänker om och tänker rätt. Det är dags att vi blir läxfria och verkar för en likvärdig skola.

Publicerat i Läxfri skola, Läxfritt för en likvärdig skola, Läxläsning, Pernilla Alm, Skolfrågor | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar